Kronreduktion & Avlastningsbeskärning

Vi beskär träd i alla storlekar, och en vanlig förfrågan vi får in är att minska på trädens storlek.

Kanske man har en björk som blivit för hög och skuggar solpanelerna, en ek med grenar som börjar växa ut över taket eller en bok med ett grenverk som skaver mot husfasaden.

Kanske tycker man att den där stora lönnen vid parkeringen svajjar lite väl i vinden och man vill minska på vindfånget.

Det man gör då kallas för en kronreduktion.

Trädets yttre grenverk beskärs då varsamt in till lämpliga grenvinklar för att minska omfång och höjd utan att skada trädet eller introducera röta.

En fördel med denna beskärningsform är att trädets naturliga växtsätt och form nästan helt kan bevaras och att trädet stressas väldigt lite.

I samband med detta utför vi även ofta en lättare underhållsbeskärning och kronrensning, där man tar bort onödig eller suboptimal tillväxt inuti trädets krona för att ge ett luftigare intryck och minska beskärningsbehovet framöver.

Avlastningsbeskärning är en form av kronreduktion där man kortar in utvalda grenar av säkerhetsskäl för att minska risken för grenbrott.

Man utgår oftast från samma principer om att beskära trädet varsamt för att inte introducera röta som riskerar att förvärra trädets riskprofil.

Det är viktigt att tänka på att träd växer, och en kronreduktion är inte en permanent lösning på trädets storlek, utan behöver upprepas med några års mellanrum för att stoppa trädet från att bli för stort.

Som tumregel håller man sig oftast till att beskära bort högst 15% av bladmassan per tillfälle och tar endast grenar under 10 cm i diameter, men det kan variera beroende på art, vitalitet och trädets ålder.

Strukturbeskärning & Kronstabilisering

Beskärningsinsatser som går ut på att förbättra ett träds strukturella integritet kallas för strukturbeskärning.

För de flesta träd som växer sig stora – så som ek, bok, björk, lönn, lind och kastanj – är det vanligt att man eftersträvar en central stam som löper från stambasen hela vägen upp till trädtoppen, som dessutom förgrenar sig med vida grenvinklar i kronan.

Detta minskar risk för gren- och stambrott när trädet blir större och spänningar uppstår i veden.

När snitten är små så läker beskärningsytorna effektivare, och man kan undvika undvika stora, skadliga ingrepp senare i trädets liv.

Därför är det viktigt att strukturbeskära träd från tidig ålder, vilket då kallas för uppbyggnadsbeskärning.

När man strukturbeskär äldre träd går det ej att göra omfattande förändringar så som att plocka bort den ena stammen på ett tvåstammigt träd, men man kan fortfarande lindra problemen.

Till exempel kan det då röra sig om att beskära en av de två konkurrerande topparna för att undertrycka dess tillväxt och på sikt minska det strukturella problemet. Bättre sent än aldrig.

När ett träd blivit för stort för att på ett rimligt och icke-invasivt sätt beskära bort ett strukturellt problem kan även kronstabilisering vara aktuellt.

Då arbetar man med statiska och dynamiska uppbindningssystem som stöttar trädet där det är försvagat eller finns en risk för skada.

I samband med detta utförs ofta en kompletterande beskärning som ska minimera de strukturella problem trädet har.

Det är dock viktigt att känna till att en kronstabilisering är en insats som återkommande måste följas upp, och inte kan ersätta korrekt utförd uppbyggnadsbeskärning.